Har precis tittat klart på sista delen av "Sveriges bästa äldreboende". Många tårar rann nedför kinderna. Man blir så berörd. Jag har så svårt att så lite satsas på våra äldre människor. Som en anställd sa under programmet

"Det är sista anhalten innan man ska dö"

Och på vilket sätt får dem sluta sina liv?? Jo genom att få bristfällig vård, sitta ensamma, värdelös mat så dem hellre svälter än att behöva äta det som serveras och att i ett palliativt läge ( I livets slutskede) bli lämnade ensamma i en säng i väntan på att kroppen ska ge upp. Priset dem får betala att bli gamla är att dem ska förvaras på billigaste sätt. Jag tycker att det är skandal att det får ske. Det ska sparas in hela j*vla tiden. OCH då inom äldre- och barnomsorgen framförallt. Det är väll där om något som pengarna behövs. Av egen erfarenhet så vill jag inte bli så pass gammal eller sjuk att jag måste vårdas på en geriatrisk avdelning eller bo på ett äldreboende.

Jobbat i yrket i 12 år.

Efter studenten började jag jobba inom hemtjänsten.

Vi hade:

3-4 personer att gå till på morgonen

4-5 personer vid lunch

4-5 personer att besöka på eftermiddagen

Vi hann göra frukost, sitta med dem för sällskap, fika om det var socialt dem behövde hjälp med, handla/tvätta med eller utan dem. Det var några exempel. Poängen är att vi hade TID. Jag kände i stort sett varje dag när jag gick hem efter jobbet en tillfredställd känsla av att jag gjort något bra.

Anledningen till att jag slutade var kraven om att effektivisera vår tid.

Klocka besöken hos de äldre=

Disk 5min

Bäddning av säng 5min

Frukost 5min

Toalettbesök 10min

Nu är det ju 11 år sedan jag slutade. Men jag kommer ihåg att jag jobbade ett dagpass. Det hade nästan dubblerats hur många vi skulle till:

6-7 på morgonen

7 vid lunch

6-7 på eftermiddagen.

Den sociala biten vi erbjöd när det skulle ätas frukost/lunch fanns inte. Disken efter frukost/lunch fick man ta vid besöket efter i superfart, för det var inget man hann egentligen.
Jag mådde så dåligt och hade kraftig ångest. Och så var det varje dag. Jobbade ofta över pga att jag stannade längre än beviljat för att jag kunde inte gå.

En dag när jag hade stressat till alla 7 på lunchen och lämnat den underbara kvinna vars enda kontakt med människor var vi från hemtjänsten, satt vid bordet med lunchlådan framför sig och såg så ledsen ut så kände jag mig misslyckad.  Gick raka vägen till kontoret, in till min chef och sa upp mig. Hon frågade varför. Och jag satt en lång stund och grät, var arg över den arbetssituation dem utsatt oss för, den livskvalité vi gav de äldre. Kommer aldrig nånsin att arbeta inom hemtjänsten. Kan säga under dessa 11 år så har det inte blivit bättre. Utan ännu mer sparkrav. Ännu mindre personal, MEN fler äldre att ta hand om.

ALL VÅRDPERSONAL, SPECIELLT INOM GERIATRIKEN SKA HA EN ELOGE FÖR DET VÄRDEFULLA ARBETE SOM UTFÖRS VARJE DAG!

Nu är det dax för mig att sova, men jag behövde skriva ner tankar innan annars hade jag legat och tänkt på detta.

Sorry om texten är lite knasig. Skrev bara det som kom i tankarna.

Kramkram

Idag beger sig hela avdelningen till Östermalm för att planera. Hoppas på att vi kommer nånstans.
Brukar vara att vi fastnar vid en punkt och bara står och stampar.
Ikväll blir det att leta reda på ett bebiskort på Julia, till hennes läxa.
Hoppas ni får en bra dag :-)
Kramkram